Intervju Skrutt Magazine

En ny intervju hämtad från Skrutt Fanzine. Gjord av Peter Thorsson.


Linus från Anatomi-71 har besvarat ett gäng frågor från mig. Detta skedde i månadskiftet september-oktober 2015. En av Sveriges bästa känggrupper just nu?

Lite historia om gruppen?
Linus: Anatomi-71 bildades 1999 i Kristinehamn av Linus, Ulf och Pär, mest som ett sätt att fördriva tiden och distrahera sig från småstadsångest och allmän rastlöshet. Då var det mest ett oseriöst projekt; texterna var mer uppenbart trams, låtarna var små vansinnesexplosioner på max någon minut och vi använde trummaskin. Allteftersom folk började uppmärksamma vad vi höll på med, blev det mer av ett riktigt band. Putte kom med som trummis runt 2001 och det är väl det som är starten på dagens Anatomi-71. Sen dess har vi gjort fyra 12", en 7" och två stycken split 7" och ett gäng spelningar. Vi har väl blivit alltmer seriösa både vad gäller låt- som textskrivande, vilket jag förmodar beror på att vi blivit bättre på att spela och på att det känns onödigt att slarva när folk faktiskt bryr sig. Av anledningar vi inte behöver gå in på här så försvann tyvärr vår originalbasist Ulf nyligen från bandet, så nytillkommen på bas är Erik, a.k.a. Eken, Steken etc.

Berätta lite om varje medlem, ålder, jobb, familj, band före och band bredvid??
Linus: Vi är mellan 33-38 år gamla, alla bor i Göteborg utom Patrik som bor i hus i Skivarp. Alla har partners, Putte har en pitbull och Erik har två kids. Pär jobbar på lager och påtar med sin kolonistuga. Han har lirat med lite olika punkband, för tillfället är det väl Strul och Strålskadad som är aktiva. Jag, Linus arbetar som psykolog. Jag spelade tidigare med Nödslakt, men det ligger väl lite på is nu. Skriver och tecknar mycket. Repar sporadiskt med ett space/punkband som även Pär är med i. Patrik jobbar inom hemtjänsten. Har spelat i tusen band, däribland Burst, the Kolony, Decontrol och ENS  för att nämna några. För tillfället har han ett kängprojekt nere i Skåne vid namn Stupstock och spelar eventuellt fortfarande med ett italienskt grindband som heter Vatican City Syndrome. Erik jobbar på lager, kör moped och hänger på Markurells i Bellevue. Han är en asrå basist och har spelat i massa band, däribland Motörbreath, Portrait, Murdered cop med flera. Spelar även i Strul med Pär.

Jag kan höra mycket gammal hardcore som Anticimex, Shitlickers, hör jag rätt?? Var det bättre förr?
Linus: Kul om du tycker det, det är ju tuffa band båda två. Alla i bandet gillar väl gammal hardcorepunk även om vi försöker blanda upp det med lite annat, punkrock, sjuttiotalsrock, spacerock, gammal doom och sånt. Vi lyssnar ju på en väldig massa musik och Anatomi-71 blir väl någon slags minsta gemensamma nämnare. Personligen lyssnar jag mycket på gamla grejer, men det är ju en ganska gubbig standardåsikt att muttra om att det var bättre förr. Det görs nya bra grejer också om man bara orkar intressera sig.

Anatomi-71, är ni nöjda med namnet. Jag tänker på en gammal synthgrupp eller något sådant! Om inte det bästa bandnamnet hade varit upptaget, viket namn hade ni valt då? Jag menar vilket är det bästa bandnamnet? Varför blev det detta namn?
Linus: Namnet kom till, precis som bandet i stort, mest av en slump. Ulfs föräldrar är veterinärer och vi fann ett foto i deras fotoalbum föreställande ett gäng skäggiga karlar som står och karvar i en död ko. Bildtexten löd "Anatomi -71". Vi tog bilden rakt av och gjorde till omslag på vår första demo. Det är ju såklart ett dåligt namn, men samtidigt tycker jag att det är skönt att det inte känns så tidsbundet. Många band har ju bandnamn som mest är parafraser på andra för tillfället populära bandnamn och jag kan tycka det blir lite identitetslöst efter ett tag. Kul att du tycker det låter som en gammal synthgrupp!

Vad är det bästa med att spela live?
Linus: Det är kul att spela och det är kul att folk verkar gilla det. Det är en mer direkt typ av respons än vad man får när man spelar in plattor.

Var är bäst att spela, var är sämst?
Linus: Jag tycker Truckstop Alaska i Göteborg är det roligaste spelstället, eller ett av de roligaste i alla fall. Tycker överlag att det brukar vara roligt att spela i Göteborg, det är hemmaplan och brukar komma mycket folk. Samma med spelningarna vi gjort i Värmland, det är ju också hemmaplan på något sätt. Vet inte var det varit sämst, tycker oftast det är kul att spela. Det var väl när Ulf var dödssjuk i Bologna och skrek "Aaaj" i micken istället för texterna.

Hur är det att spela denna sortens punk I Sverige idag??
Linus: Har inte så mycket att jämföra med men det är kul. Jag är tacksam över att man kan få syssla med något så marginellt och snävt och ändå få så mycket uppskattning.

Hur skulle du beskriva er musik med tre ord??
Linus: Dynamisk, drivig hardcorepunkrock?

Vad betyder punk för er, är det bara ett ord eller är det en livsstil?
Linus: Diskussionen om vad som är punk är ju ganska fånig, för en vuxen människa borde inte subkulturella kategorier spela en så stor roll, det handlar väl mer om någon slags ungdomligt identitetsskapande. Samtidigt så är ju även den "neutrala" majoritetskulturen ett sätt att markera grupptillhörighet. För mig personligen är det viktigt att även som vuxen kunna fortsätta ifrågasätta destruktiva samhällsnormer, oavsett om man kallar sig punkare eller inte. Jag har full respekt för de som ser punk mer som aktivism, som ett aktivt ställningstagande som genomsyrar hela deras liv, även om det kanske inte är så vanligt i Sverige. För många här är väl punk mer ett kläd- och musikstil. Jag är uppväxt med punkmusik och gillar det fortfarande, men tilltalas även av tanken på punk som en motkraft, som ett ifrågasättande av regler och invanda föreställningar som utesluter och trycker ner människor.

Hur ser ni på nedladdning, mp3 och liknande?
Linus: Jag köper personligen fortfarande skivor och tycker att det är roligare med en fysisk produkt, men det är väl för att jag är uppväxt med det. Jag tänker väldigt mycket på omslag, texter och sånt när vi gör låtar och sånt går ju lite förlorat i det digitala så för mig personligen är det inte samma sak. Men jag gillar det anarkistiska i digitaliseringen, att musiken blir gratis och tillgänglig för alla. Plus att jag antar att det är bättre för miljön.

Hur tycker ni det är att bo I Sverige idag, politiskt?
Linus: Jag tycker läget är riktigt obehagligt nu, specifikt med tanke på de fascistiska strömningarna, men även i fråga om konsumtionshets och klimathot. Jag är inte mycket för domedagstänkande men jag är genuint orolig för vad som kommer hända i Sverige, Europa och resten av världen. Det piskas upp någon slags hatstämning där folk inte längre vet vad de säger eller gör. Man ser på varandra som medel för att uppnå egna mål. Det saknas en gemensam vision och det ligger en existentiell ångest och skaver under den civiliserade ytan.

Finns det några band I Sverige idag? I er hemstad? Finns det några bra band där nuförtiden?
Linus: Tre av fyra i bandet bor ju i Göteborg och här finns ju oändligt mycket band. Kan slumpmässigt nämna Uran, Vicious Irene, Sork, Strul, Night Viper och Yuri Gagarin som ett stickprov på nu aktiva band. Samma gäller väl Sverige. Senaste dagarna har jag lyssnat på Korsfäst och Mascara Snakes till exempel. Men du kanske syftar på Kristinehamn, där vi kommer från ursprungligen? Jag har inte så stor koll på Kristinehamnsscenen nu för tiden. De jag känner till som spelar nu är väl Vengeance of karma och Insane.

Spelar ni något utanför Sverige?
Linus: Väldigt lite, jag hade gärna gjort det mer, men det är svårt med logistiken när alla har sina respektive liv och grejer att pyssla med. Men vi har spelat i Tyskland, Tjeckien, Nederländerna, Danmark och Italien.

Andra bra band från utlandet?
Linus: Oj, herregud. Det finns ju hur många som helst. Tänker du specifikt på punk/hc band så kan jag nämna Deathraid och Cross stitched eyes.

Era texter, vad influeras ni av?  Ni gjorde ju Ruset av Glo på senaste skivan? Varför den låten? Har ni gjort mer covers?
Linus: Det är jag som skriver alla texter. Antar att jag influeras av samma saker som alla andra. Låtar jag hört, böcker jag läst, människor jag träffat, saker jag är med om. Jag försöker medvetet att inte skriva klassiska punktexter som bara är i stil med "ni har fel, ni är dumma i huvudet" utan mer reflektera över varför människor blir dumma i huvudet, att problematisera och se processerna bakom, det blir så självgott annars. Ibland gravallvarligt, ibland mer komiskt. Jag gillar blandningen. Det var väl Pärs förslag att köra Ruset, vår version blev ju som en blandning av Glo och Rukorna. Vi har spelat lite andra covers, Avskum och Perverts bland annat. Ibland kör vi Neil Young och Loud Pipes i repan.

Finns det något ni aldrig kommer att skriva om?
Linus: Ser ingen anledning att skriva texter med åsikter som vi inte står för eller håller med om, men annars är det väl fritt fram.

Politik och musik, hör det alltid ihop??
Linus: Det beror ju på vad man definierar som politik. Det är klart att musik inte måste handla om åsikter, kritisera samhället eller innehålla en massa sociologiska termer. Oftare handlar väl musik om att uttrycka en sinnesstämning eller en känsla, positiv eller negativ. Men uttalat opolitisk musik kan ju också innebära ett slags ställningstagande så det beror ju som sagt på hur man ser det.

Bästa politiska band/artist?
Linus: Jag rangordnar och sorterar inte musik jag gillar på det sättet. Men jag tilltalas mer av band och artister som uttrycker något som känns genuint, som har någon slags egen reflektion i det de skriver. Man märker när band bara försöker ha politik som en påklistrad image och det kan ju bli fruktansvärt.

Tror du musik kan ändra någons liv, då menar jag texter etc?
Linus:  Jag tror att man kan påverkas av allt man är med om. Jag tror inte jag själv skulle vara den jag är idag om jag inte formats av den musik jag lyssnat på genom alla år. Men det är ju inget man kan styra över, det beror ju helt på i vilket sammanhang människor tar till sig musiken. Det vore naivt att tro att det finns ett enkelt kausalt samband, att man hör en text och sedan radikalt byter åsikt. Men musik kan ju skapa plattformar och sammanhang som i sin tur kan forma oss som människor, så varför inte?

Ert omslag är riktigt fräckt på er skiva, vem har gjort det. Är det viktigt att ha ett omslag som man förstår vilken typ av musik man spelar? Vilken är ert favoritomslag alla tider?…
Linus: Tack, kul att du gillar det. Det är jag som har gjort alla våra skivomslag, med undantag för Bombstrike split 7". Jag tycker att skivomslaget spelar stor roll, annars hade jag inte lagt ner så mycket tid på våra plattor. Det är kul med band som har ett helhetstänk med omslaget, typ Hawkwind eller Crass. Kan inte påstå att jag har något enskilt favoritomslag, det finns många snygga.

Är det viktigt att få ut fysiska skivor  ? Finns det någon bra skivaffär i er hemstad?
Linus: Jag tycker att det är roligare att skapa musik med planen att det ska utmynna i en fysisk skiva. Jag skriver ofta låtar med ambitionen att de ska kunna komplettera varandra på en platta, det är det formatet jag är uppväxt med. Det finns en hel del skivaffärer i Göteborg, men tyvärr är väl många på utdöende, det fanns mycket mer intressanta butiker för tio år sedan.

Snälla berätta något riktigt roligt som hänt under er karriär på scen eller bakom scen etc?
Linus: Det var kul i Köpenhamn när Ulf presenterade oss som Anatomi en och en halvfjerds för att sedan ramla in i trumsetet. Men det finns mycket dumt. Varje dag är en anekdot i Anatomi-71:s liv... Har vi en karriär förresten?

Hur ser er publik ut? Vad drar ni för folk? Saknar ni några typer av folk?
Linus: Jag gillar det faktum att vi går hem i lite olika kretsar, både bland punkfolk och annat allmänt skevt folk. Det är precis så jag vill att det ska vara. Gillar också att det inte är en strikt manspublik, jag är inte överförtjust i tanken på män i grupp som gör musik enbart för män i grupp, det blir något sekteristiskt över det. Men vi är tacksamma att någon lyssnar överhuvudtaget.

Snälla ranka fem favoritskivor, fem favoritkonserter?
Linus: Jag är tyvärr inte typen som har en färdig lista på fem favoritskivor. Det är snarare tjugofem i så fall. Samma sak med konserter...

Är det tråkigt med intervjuer??
Linus: Nej, jag tycker det är kul att folk bryr sig om det man gör.

Ifall ni kunde välja fem band från historien, döda och levande att ha en konsert ihop med er, vilka är drömbanden då?
Linus: Ingen aning, men säg Hawkwind, Stooges, Jesus Lizard, the Rats och Girlschool då, mest för att svara på din fråga...

Är musik ett bra sätt att få ut frustration och bli en snällare person??
Linus: Det kan det säkert vara. Det är bra att använda frustrationen som drivkraft till något konstruktivt.

Vilken är den konstigaste frågan ni fått I en intervju?
Linus: Vet inte, kommer inte på någon specifik. Ibland får man ju intervjuer med en massa tramsfrågor, men det är väl kul att folk håller på...

Vilken är frågan ni aldrig får, ställ den och besvara den?
Linus: Äh, vet inte. Men det är kul när folk har ett genuint intresse och har gjort lite research.

Framtidsplaner för bandet?
Linus: Vi håller på att repa ihop oss med Erik på bas. Vi gör en del nya låtar och kommer försöka spela en del.

För dig själv?
Linus: Tar det som det kommer!

Visdomsord?
Linus: Tänk själv! Eller förresten, gör inte det, det blir bara dumt.

Nåt att tillägga?
Linus: Tack för intervjun. Tycker det var en hel del intressanta frågor. Lycka till.

Recensioner... Från Primat till Reptil

Här är lite vad folk skrivit om nya plattan så här långt...

DOOMSDAY MAG
Det ska sägas med en gång att jag, när det gäller Anatomi-71, inte är den mest opartiska recensenten i världen, jag är till och med och körar där i refrängen på 'Fyra Femton' (Gamlestan i blodet snubbe!). Trots detta så hoppas jag att du kan ta mig på orden när jag säger att detta är jävligt bra, ett av dom bättre råpunk (and beyond) släppen i år, lätt. Som alltid tar Anatomi-71 alla bra hardcoreinfluenser (Tottis, Jallo och Jay Stiles) och kör dom genom (dim)filtret, lägger till lite ”doom and gloom” och annat gött (spana bara in synten på titelspåret). Supergött sväng i riffen, rå-goa solon, multiattack i trummorna och som vanligt råbra texter (gillar särskilt 'Griseriets Historia'). Det är ett jävla sväng på den här plattan helt enkelt, det är i och för sig inget ovanligt när vi snackar A-71, dom har alltid tungan rätt i mun när det gäller att få mangel att svänga deluxe. Det känns onödigt att droppa favvolåtar, det finns göddma med råge här. Bra skit, som vanligt med andra ord!

MY LAST CHAPTER
The latest release in the sarcastic, semi-nihilistic, pissed Anatomi-71 way we’ve all come to love. I was expecting something quite grand and powerful-as-hell, but to be perfectly honest the initial few minutes had me feeling very ambivalent seeing as God natt altruism is just way too rock-driven. Now don’t get me wrong; I do seriously dig the tune (and the intro is wicked), but I’ve always had a problem with rock & roll guitar wankery and solos, so I was afraid Från primat till reptil would contain too damn much of this, which left me hesitant and skeptic.

Something I haven’t realized before is how many similarities to Totalitär can be found in Anatomi-71’s sound; the riffing in Hip skit, for one, is just pure Tottis worship. And while there are flairs not-so-common back in the days, this is pretty much pure 80ies crustcore of the Swedish school. The d-beat is ever so present, and the drumming of Putte is incredibly powerful, pushing the songs forward in a magnificent manner. A lot of its power and impact is thanks to the sweet production, which is just bloody marvelous in balancing between clean and raw. The drumming really comes at you just as the riffing creates a massive wall of sound for the three aggressive set of vocals to push the envelope forward. As always the lyrics are supreme with a spiteful, ironic manner not found elsewhere in the genre. There’s a bit of a theme going on, from the title (roughly translated to “from primate to reptile”), artwork and lyrics, but without losing their trademark personal apocalyptic visions.

As already stated the drumming’s just top notch, and the same goes for the riffing since it’s an endless stream of hard-hitting catchiness. There’s not a moment of dullness, not a second of blandness, and Från primat till reptil is undoubtedly Anatomi-71’s strongest release to date. A supreme crustcore experience that even includes a stoner-esque doom track called Omen. It’s a fantastic tune with killer bass play, and comes off a bit as if S:T Erik teamed up with Griftegård for a punk session.

Utter aggression, extremely adrenaline inducing, masterfully delivered in a manner no other band can replicate. A must have of 2011. (9/10).

SLAVESTATE MAGAZINE

”Vakna, vakna för fan / frukosten är klar / det blir rostat bröd / med marmelad” är orden som möter mig när jag öppnar konvolutet till exilvärmlänningarnas senaste livstecken ”Från primat till reptil”. För alla som tidigare haft kontakt med Anatomi –71 är detta alls inget oväntat, men icke desto mindre kul med tanke på att de trots sitt ogenerat skruvade textmaterial ändå rör sig i samma fåra av samhällskritisk crust/käng som resten av Halvfabrikats banduppställning.

På tio spår hinner ämnen som hipsters, förortsliv, en patriarkatisk samhällssyn och kapitalistisk girighet avverkas, och vad som kanske inte stuckit ut avsevärt från övriga konstellationer i genren blir i Anatomi –71:s händer till något alldeles extra. Textrader som ”vem vill bli vuxen och korpulent / en trött konsument som bara jobbar jämt” och ”en Weekdaysponsrad jeansrebell / historielös och anti-intellektuell” får mig att dra på smilbanden och i kombination med kvartettens melodiösa ”crust n´ roll” (om man så vill) tornar en klar aspirant på den inom snar framtid aktuella ”2011 års bästa”-lista upp sig inför mina ögon.

Det kanske är vissa andra faktorer som spelar in, att jag till exempel sitter här med et glas vin och inväntar förfest trots att det i skrivande stund är måndag, eller att jag just haft en riktig superhelg, helt utan minsta antydan till söndags- eller måndagsångest, men ”Från primat till reptil” är helt klart ett bra komplement till de få stunder de positiva känslorna överväger de negativa i kroppen, och när de själva i femtespåret ”Fyra femton” (postnumret till Göteborgs nordöstra stadsdelar) skanderar ”Du kanske inte greppar kontentan av det här. Men ingenting kan peppa som känslan av det här.” känns det som om jag greppar kontentan av det mesta. Bättre än de flesta. (4/5).

SCHIZO FANZINE

Distorted bass. d-beats, well you know the rest. But not this time. Anatomi-71 first hit me hard with their fantastic and intellectual lyrics. Reading their lyrics must be the same feeling for a religious person who read the holy bible. I can just praise the God of Crust. And the next thing that smash my face is the power in their sound, the power in their riffs and the power in the vocals. I didn’t remember how good this band was before I heard this CD. They focus on the apathy in their lyrics insted of the music, that’s bands like this we need 2011. This boys really know how to handle their instruments and they arrange everything very well. 10 tracks, 22 minutes, so it’s just to find the reply button because this album will just get better and better. Raw and brutal, amen!

LUKINZINE

Det här är en skiva som jag har sett fram emot sedan Anatomi-71 postade de första smakproven, precis när låtarna var färdigmastrade. Det lät jävligt bra då, och nu när man får ta del av helheten så låter det naturligtvis ännu bättre. Anatomi-71 lirar skitig crustpunk där d-takts-attackerna inte låter vänta på sig speciellt länge. Dubbelsången hjälper till att krydda tillvaron med desperation, ångest och frustration. Precis som det ska vara, alltså.

Jag gillar rock n' roll-svänget och alla de där slingriga små driftiga gitarsolona som dyker upp här och var. Just det där drivet gör att även crustnäven inte får vila speciellt länge, utan det är bara till att veva och rensa loss mest hela tiden. Bäst märks det i framtida klassiker så som Fyra femton och För Sverige ur tiden, som båda höjer ribban för hela alstret. Har man hört Anatomi-71 tidigare, så kommer man kanske tycka att ljudbilden är något renare, men jag tycker inte att de har rört sig speciellt långt från forna jaktmarker, så ingen behöver med andra ord oroa sig. Anatomi-71 är intakta, drivande och låter som sagt jävligt bra. Plocka upp vinylen om du ser den, för den är limiterad till endast 500 exemplar.

BLINDEAD PRODUCTIONS.

The new LP från this great Swedish band. I'm pretty sure what to expect from this band but still I get a positive surprise each time - it's full speed and hard as hell, catchy licks and really raw. For each release these guys solidify themselves in the very top of Swedish hardcore.

Krogh

SOUND POLLUTION

Fantastiskt bra svensk drömkäng som både har det där ultimata svänget samtidigt som de vågar testa lite gränser. Dessutom kanske Sveriges bästa punklyricist just nu.

BLOGG AS FUCK

Jag har tyvärr fått avstå mer och mer att recensera och skriva om skivor jag köpt, då jag har fullt sjå att hinna med det jag får skickat hit från folk. Ett högst angenämt "problem", och jag är evigt tacksam för allt ni skickar hit, fortsätt gärna med det.

Men jag kände att jag var tvungen att iallafall dra dit en stänkare om denna nya plattan från favoriterna i A-71. Ett band man kan lita på i alla väder... Svintight, driven, crustig råpunk med texter som är dom bästa sedan Totalitärs glansdagar. Finns ingen som som slår A-71 på fingrarna vad gäller punklyrik på svenska 2011. Sen vill jag även lyfta fram trummspelet, jävel vilket gött driv det är. Och gitarrsolona, och växelsången, och riffen... Ett jävla måste helt enkelt!

SKRUTT

Det är väldigt trevligt vad många tuffa punkgrupper det finns runtom i Sverige idag egentligen och undergroundscenen lever på som bara den. Halvfabrikat är ett bolag som hjälper till att sprida banden på ett ypperligt sätt. Det som slår mig är att deras texter är så annorlunda…inte så att de skriver om annorlunda saker kanske men de gör det på ett annorlunda sätt. Det gillar jag och här behandlar man det mesta och musikaliskt gör man det till en snabb och tuff punkrock/hardcore som jag verkligen gillar. Anatomi-71 har alla möjligheter att komma högt upp på en lista för oss som gillar tuff punkrock på svenska när vi summerar året 2011 på en års-bästa lista. Men som sagt mycket beror på deras fyndiga texter.

Betyg: 8/10 /Peter Thorsson

INTERVJU FRÅN COW MAGAZINE #8

Varför har ni så bra texter? Det är ju inte riktigt de gamla ”krig är skit”-texterna som avhandlas utan lite mer välskrivna alster. Lägger ni mycket tid på att skriva eller kommer det av sig självt?

Limpan:
Hmm. Angående om texterna är bra eller inte, så låter jag det vara upp till andra att bedöma, men det är förstås kul om du gillar dom. Att det inte blir några ”krig är skit”-texter beror på att det känns lite väl uppenbart och därmed tråkigt. Inte så mycket att diskutera liksom, det blir som valkampanjer med valspråk i stil med ”vi vill ha det bättre” - Fan, typiskt, jag som ville ha det sämre!

Att våra texter blir som de blir antar jag beror på en kombination av en obstinat och halvneurotisk läggning, plus att ”inspirationen” i regel kommer från helt andra håll än andra punkband. Tycker det är jävligt tröttsamt och onödigt med klyschor för klyschornas skull... Därmed inte sagt att det är något fel i att skriva texter om krig, se på Bolt Thrower...

”Det är bara svinen som hörs” säger ni. Är det mest idioter som syns och hörs i media och på internet? Vad kan ni tänkas ha för exempel där?
 
Limpan:
Jo... 2000-talet har ju så här långt varit extremt präglat av egoistisk individualism, både politiskt och kulturellt. Det blir liksom bara konsumtionshets, självhävdelse, fördomsfulla plattityder och pannkaka av alltihop. Bara för att det är töntigt att vara PK så kan man säga vilken skit som helst, hur talanglöst som helst. Allt handlar om att få strålkastarljuset på det egna egot och resultatet blir i regel helt under all mänsklig civilisations värdighet. Exempel? Stael von Holstein, Alex Schulman, Filip och Fredrik. Hipster-asen på Vice och Nöjesguiden. Svensk artistelit. Det finns så jävla många...
 
Tror ni det kommer bli värre i framtiden eller kommer folk att tröttna? Redan nu verkar det som om det är lite ”inne” att inte bry sig om allt sånt där.

Limpan:
Jo, du har säkert rätt, sånt där brukar ju gå i vågor, trender och motreaktioner... Samtidigt så är ju det där bara ett av flera symptom på den individualistiska människosyn som präglar det mesta här i västvärlden. Ett samhällssystem skapar väl den typ av människor som det förtjänar och så länge man belönar och uppmuntrar egoism så kommer nog folk att i stor utsträckning formas efter det, oavsett vilka former det tar sig...?
 
Är ni ena allvarliga jävlar? Personligen tycker jag att allvaret i texterna är bra och inte så pretentiöst som det lätt kan bli. Förutom ”Sgt Peppers…” från senaste plattan, så är det ju många ordentliga texter. Hur ser ni på blaj-texter överhuvudtaget? Spelar det nån roll när man ändå inte hör vad ni skriker?
 
Limpan:
Allvarliga jävlar? Nja, tveksamt, vi är ganska tramsiga. Pretentioner är dock coolt, så länge man kan leva upp till dom. Ser egentligen ingen motsats mellan allvar och trams, folk som inte kan skämta om sitt eget allvar har förmodligen inte förstått vad det är de egentligen vill ha sagt från första början.
 
Däremot tycker jag att texterna spelar en stor roll. Inte för att jag tror att man kan upplysa folk och frälsa världen, utan helt enkelt för att en schysst text kan förhöja en schysst låt på samma sätt som ett bra gubbriff eller en grym sångare. Sedan behöver ju inte det innebära att man sitter med pannan i djupa veck och pratar Samuel Beckett hela dagarna...
 
Behöver man ändå hålla sig till vissa begränsade ämnen när man lirar hård musik som ni gör? Hur tror ni då att till exempel Di Levas texter om fåglar och andlig kärlek hade fungerat med er musik?
 
Limpan:
Det finns ju band som kör den sortens lyrik, i Göteborg finns ju Goo som uteslutande kör med kärlekstexter.... Såg för ett tag sen även Ein Swei Die live, vilket var skitbra - deras texter handlar bara om grejer de gillar, i motsats till de klassiska klagtexterna.

Vissa kanske tycker det blir plojigt, men att bara vältra sig i misär har ju inget värde i sig... Att våra texter i regel är så jävla griniga och gnälliga är ju en reaktion på den glättighet och yta som dominerar samhället i övrigt, men glada kärlekstexter kan ju också vara en motreaktion; mot uppgivenheten och ”allt är skit”-tjatet som finns i punksvängen... Vad som passar eller inte handlar nog mer om HUR man skriver, än om vilka ämnen man skriver om... Men visst, det kan lätt bli pinsamt när folk försöker för mycket, oavsett vilket håll man drar åt...

Hur stor betydelse det har att folk tar sig tid till att läsa texterna, är det synd när folk bara laddar ner tiotusen låtar och kanske inte ens vet vilket band de lyssnar på?

Limpan:
Jag tycker det är skittråkigt när folk bara laddar hem en massa mp3 och skiter såväl texter som vilket band man lyssnar på, men vad ska man göra? Vi kan knappast kräva att folk ska vara intresserade av oss, och att gå omkring och vara irriterad på kids som inte fattar något tar för mycket energi. Jag har viktigare saker för mig; matlagning, disk etc.

Självklart måste jag fråga vad ni har för relation till Discharge?

Limpan:
Hörde Discharge första gången någon gång tidigt 90-tal, Pär hade köpt ”Apocalypse Punk Tour”-plattan med bland annat Exploited och Anti-Nowhere League; tror även att Chron gen och Anti pasti var med, liksom Discharge. Jävlar vad man tyckte det var hårt, förmodligen för hårt för vad man pallade på den tiden. Minns dock att jag hade ”Never again” på ett blandband som jag tyckte var svinbra.

Pärra:
Köpte "Apocalypse Punk Tour" plattan, som för övrigt var min första cd-skiva, i början av -92 någon gång. På den tiden var typ Exploited det hårdaste man hade hört så man blev nästan lite rädd när första Discharge-låten gick på. Man tyckte det var superbrutalt och rått! Slänger än idag på Discharge-plattorna titt som tätt. Dom gamla dvs, det nya är pisstråkigt...

Limpan:
Jag tycker helt klart Discharge är ett av de bästa hardcorepunkbanden genom tiderna, även om den härmaps-hysteri som följde efteråt känns rätt tjatig. Meanwhile är i och för sig fortfarande är ett superband. Däremot tycker jag personligen att dagens Discharge med Rat på sång är skitträligt.

Era skivomslag är ju även ganska ”opunkiga”, snarare flummiga. Vart kommer dessa omslagsidéer ifrån?

Limpan:
Jo, folk säger det, men vad är då punk? För mig ligger inte punkens grundidé i nitar och knasiga frisyrer, men kanske är det så folk vill ha det. Det är väl någon obstinat störning som jag har, att jag vill gärna göra tvärtom vad ”reglerna” säger, bara för att demonstrera för mig själv att gränserna inte behöver vara så jävla snäva i fråga om allting. Kanske fanns det för femton-tjugo år sedan en poäng i att göra ett statement med genretypiska omslag, men vad fan, att ännu en gång använda Discharge-typsnittet till sin bandlogga känns mest som ett billigt marknadsföringsknep. A-71 har aldrig handlat om att försöka kopiera några poser eller någon image, även om jag är helt övertygad om att vi hade sålt dubbelt så mycket skivor om vi hade valt att ha gasmaskar och dödskallar på omslagen istället... Idéerna? De kommer ifrån hjärnan.

På er hemsida skriver ni att ni ”inte följer genrens regler”, vad syftar ni på då? Är det punkpolisernas lagar ni menar? Om man läser igenom era texter känns det ibland som om ni säger det som många andra inte riktigt vågar säga. Punkscenen är väl ganska trångsynt egentligen?
 
Limpan:
Äsch... Vad ska man säga? Vi försöker väl blanda in lite andra grejer i soppan, och göra saker för att det känns kul och inte för att det ”ska vara” på ett visst sätt, men det gör oss kanske inte särskilt unika? Finns säkert många band som resonerar så. Vi blir dock ofta missförstådda eftersom vi gillar att driva med oss själva och de förväntningar som finns på band i största allmänhet. Jag kan bli trött på historielösa självutnämnda besserwissers som tror att punk per definition måste vara utstuderat korkad och förenklande.
 Visst finns det mycket hyckleri inom punkscenen, men det finns ju inom alla scener och inom samhället i stort; folk har ofta större krav på andra människor än på sig själva. Jag kan tycka det är synd att allting är så jävla uppstyltat och skitnödigt, det finns ju så mycket mer som är intressant i livet. Efter att ha lyssnat på punk i snart 20 år, så är det kanske inte så konstigt att man gillar snöa in på mer udda grejer; att problematisera och krångla till det.
 
Bryr ni er överhuvudtaget något om själva punkscenen mer än den del där ni råkar befinna er?

Limpan:
Jo... det tycker jag väl man kan säga att man gör, absolut. Man går ju på en hel del spelningar och försöker stödja band man gillar genom att köpa deras skivor osv. Tycker det är grymt med folk som engagerar sig i att skapa någon slags alternativ nisch som ligger utanför mittfåran, men min poäng är bara att det är oviktigt om man springer runt och kallar sig för ”punkare” eller inte. Det väsentliga är väl hur man beter sig och vad man vill uppnå i praktiken, sen om folk kallar sig hippies, AOR-hårdrockare eller anarkocrustpeacepunkveganfeminister - det är ju bara olika sätt att signalera grupptillhörighet.
Tror det är bra att vrida lite på perspektiven ibland och inte bara hålla sig till den egna klubben, både musikaliskt och socialt... Bara en sån simpel sak som att man börjar se mer tjejer som spelar i band osv är ju grymt... Det kan lätt bli lite sektvarning med bara en massa svartklädda karlar som är intresserade av krig och annat grabbigt...

Vad uppskattar ni för folk inom punksvängen?

Limpan:
Följande personer uppskattas av Anatomi-71: 1. Kedfelt, 2. Christer Elgh, 3. Putte Karens... Nej men ärligt talat... inte helt säker på att jag fattar frågan rätt, men är folk schyssta och något sånär vettiga så är väl det tillräckligt? Det är kanske enklare att säga vilka man inte gillar, typ dryga rockstjärnetyper och allmänt osympatiska jävlar... Folk som tippexar ”Björnes Magasin” på skinnpajen och ska hålla på och kladda med piss och sånt där...

Mera frågor om texter, ni verkar besvikna på de människor som vill ställa upp för ”scenen” men bara super och svinar när allt kommer till krita. Hur ser ni på det där?

Limpan:
Vi vet ingenting om ”scenen”. Vissa människor är schyssta, andra inte. Vilken subkultur folk tillhör är rätt oviktigt. Det hade dessutom varit ett jävla hycklande från vår sida om vi skulle vara besvikna på folk som super och svinar, vi är nog inga goda exempel själva. Du kanske syftar på låten ”Slutstation/Snutstation”? Den är inte menad att vara moraliserande, utan handlar bara om vad sorgligt det är när man ser toppenbra människor försvinna in i tungt missbruk, samtidigt som hipster-as som aldrig tagit en öl för mycket sitter och gapar om hur jävla coolt det är med sprit och knark.

Hade inte ni med en låt på den outgivna hyllningen till The Kristet utseende ”Hits from the holk”? Vad var det där egentligen för ett projekt?

Limpan:
Jag vet inte, du tycks veta mer än jag? Det stämmer att vi spelade in en TKU-cover, men det här är skitlängesen. Vi gjorde mycket dumt på den tiden.

Vad tusan var det som fick LP-versionen av ”Mot nya höjder” att dröja tre år innan den kom ut? Det är ju magiskt lång tid då både inspelning och omslag redan fanns…

Limpan:
Det blev visst problem med testpressar och sånt. Och diverse kommunikationsproblem. Jag vet faktiskt inte så mycket, jag var i Nepal och irrade omkring i bergen, så det där vet nog de andra mer om...

Pärra:
Det som gjorde att det drog ut så på tiden var nog delvis att snubben/snubbarna på Unrest hade typ en miljard släpp på tur innan vår skiva, och även att två testpressar blev fel så till slut blev vi tvunga att skicka en ny master. Eftersom Limpan var den enda i bandet som hade en så fick vi snällt vänta tills han var tillbaka från sin Asienresa.

Hur känns samarbetet med Halvfabrikat records? Idag finns det ju tusentals ”skivbolag” som egentligen bara är en snubbe med en massa skivor under sängen, men Halvfabrikat kör väl på en ganska seriös nivå så vitt jag kan förstå?
 
Limpan:
Inget ont om snubbar (snubbor?) med skivor under sängen. Det är väl på ett sätt bättre än bolag eller band som försöker leka storfräsare med streckkoder, releaseplaner och hela kapitalistköret. Att vi släppt ett par skivor – inte alla - på Halvfabrikat har mest handlat om att det varit bekvämt; Danne som har Halvfabrikat har bett om att få släppa grejerna och eftersom han brukar vara snabb och pålitlig så har vi tackat ja. Vi är inget sånt här karriärband som sitter och kalkylerar och väger erbjudanden hit och dit; det viktigaste är väl att skivorna går att få tag på och att man inte blir blåst på konfekten. Kanske släpper vi nästa inspelning själva i ett fåtal ex för dom som är intresserade, vi får se...
 
Ni har aldrig funderat seriöst på att ge ut skivor på egen hand, så som många gör idag??

Limpan:
Har snackat om det ibland, men samtidigt så finns det ju en poäng att samarbeta med andra, om inte annat hjälper man ju varandra med nätverk och sånt, det krävs ju mycket tålamod, tid och polare om man ska orka göra allt själv... Är mer intresserad av att knåpa ihop riff, låtar, texter och omslag och lägger hellre energi på den biten. Vi försöker ändå sprida ut släppen lite, vi har ju släppt på lite andra bolag också. Tyvärr är ju inte folk så intresserade av att köpa skivor längre... så länge de inte kostar $250 på Ebay, då är det plötsligt jävligt intressant...
 
Hatar ni recensenter? Med tanke på låten ”Sen när blev vi ett crustband?” så står de inte högt i kurs. Är vi så hemska?
 
Limpan:
Äh, folk kan väl få recensera skivor. Det är väl egentligen den enda promotion, förutom livespelningar, som man får som punkband. Låten du syftar på heter ”Sen när blev vi ett grindband” och handlar väl egentligen snarare om samma sak som ”Det är bara svinen som hörs”, det vill säga folk som tror att de har något superviktigt att komma med bara för att de har lärt sig att använda ett tangentbord.

Var det roligare med punk innan internet?
 
Limpan:
Det är väl lite både och tänker jag... Internet har ju helt klart förändrat punkscenen, inte minst genom att den blivit global på ett helt annat sätt, vilket är grymt utifrån någon slags anarkoidealistisk synvinkel. Det är ju även lättare att kolla upp nya (och även gamla) band. Jag kan däremot tycka att det är lite surt att i och med att man får tillgång till så oändliga mängder musik och information så snuttifieras allt och tappar sin betydelse. Folk fastnar på youtube och sitter och lyssnar på Lasse Holms ”Canneloni Macaroni” istället för att upptäcka och uppmuntra nya band i det verkliga livet.

Jag kan sakna lite av den här känslan man hade som liten att bara köpa en okänd LP på grund av ett omslag eller ett bandnamn och sen falla pladask för det, eftersom man inte hade något annat att relatera till. Även fanzinescenen tycker jag var roligare när man var mindre. Det är ju lite väl omständigt att ta med sig ett webzine in på toan när man har en stationär dator... Men vad fan, saker förändras ju, det här är ju bara sentimentala lyxproblem och i det stora hela är nog internet bra...

Räddade punken er från livet?

Limpan: Från den värsta sortens svenne-banan-liv kanske? Jag vet inte...
 
Pärra:
Nej, tyvärr är man är ju tvungen att jobba, diska och betala räkningar trots att man lirar punk...

Vad är det som händer annars med bandet som man inte kan läsa om på internet?

Limpan: Det där internet vet jag inte så mycket om, men vi rullar väl på i vanlig ordning, upptagna med våra basala kroppsbehov... Putte flyttar snart till Italien för att leva ett ”Solens Mat”-liv, men vi har åtminstone planerat in en ny inspelning om bara några veckor som förhoppningsvis kommer bli fet. Vi har pratat löst om att släppa det som en split-LP med våra goda vänner i det vansinnigt skruvade och talangfulla Faster Katt. Vi har även en split 7” på gång med Bombstrike som D-takt & Råpunk förmodligen ska släppa, men den tycks dröja, ingen aning varför. Dessutom har vi ju även börjat spela live så smått och det kommer vi säkert fortsätta med, fast i maklig takt, så att folk inte tröttnar på oss. Annars? Ulf har köpt en båt, Pär har lika tôrra händer som vanligt och jag är väl som jag är...
 
Pärra: Förhoppningsvis kommer vi att genomföra den omtalade segelbåtsturnén någon gång i sommar, om Uffe får ordning på skutan dvs.

Frågor av Ted Dawidson.

http://cowmagazine.wordpress.com/

INTERVJU FRÅN MAXIMUM ROCK N' ROLL #275

1, Well to start off the interview could you give us a brief introduction to Anatomi-71 and tell us some bit of background stories on the band? What is the purpose of Anatomi-71? By the way, Anatomi-71, what kind of name is that?

Limpan: Ok, we're Anatomi-71, a swedish d-beat hardcoreband that has existed since 1999, when Ulf, Pärra and me started the band. Back then we were a not-that-serious noisecore band with a drum machine, but after a couple of shitty demorecordings, we recruited Patrik Hultin from Burst to play the drums. Since then the music has progressed into what we're playing now, pretty straight-on aggressive scandinavian hardcore rockn'roll. We're just doing this for fun and for our personal satisfaction. We're not a career band.

Ulf: The name derive from the early days... It doesn't mean anything in particular...it´s just a name.

2, How would you (musically) describe your band and which bands/singers inspire you, on a musical and/or personal level? What other things (apart from music) influence your writing?

Ulf: We play straight on scandinavian hardcore with some slower and more melodic/gloomy drug stuff, though I don't feel very comfortable with labelling or inventing new genres. It´s just "käng".

Limpan: I guess that the most obvious musical influences are classic swedish hardcore bands like Avskum and Totalitär, but also 70's heavy rock like Black Sabbath and so on. We listen to a lot of non-punk music too, but it's hard for me to say if you can hear that in Anatomi-71. Apart from music? Well, everything I guess. Reading books, meeting people... Sex, drugs and rock and roll... The same things that inspire everyone else.

3, Why should I listen to Anatomi-71? Do you know that there´s thousands of Discharge worshipping bastards out there who claim to be "the shit"!? What do you guys have that they lack?
Ulf: It's not up to us to decide why people should listen to our music instead of some other bands.

Limpan: If you walk around claiming to be "the new shit", you're probably just a self-righteous asshole. Of course we're aware that this is a very narrow genre, with too many bands already, but we really try to keep the music interesting instead of just copying bands that are popular at the moment. As I said earlier, we're not a career band.

4, When I heard "Hej Kom och Hjälp Mig Ep" it struck me that the song writing was more focused than your earlier stuff. Was that a part of your "plan" while writing for this record?

Limpan: Maybe. We didn't really have a plan so to speak, but if you compare it to our older stuff, yeah, it's more focused.

Ulf: I guess it´s just a result of our natural development.

5, Are the lyrics important to you? What makes lyrics good or bad? In your early days you wrote lyrics that was considered, well "funny", but with the last few releases that´s pretty much gone, why is that?!

Limpan: For me, lyrics are a big part of Anatomi-71. Many punkbands just have stupid "war is bad"-lyrics and I guess that's ok if they're just using the vocals as another instrument. Our ambition is however to keep some kind of relevance to them, without just repeating the same old clichees. For example I don't see the reason for me to write a song about George Bush and his foreign policy, it's not like he's going to hear it. I like smart lyrics, but on the other hand it's boring when bands are trying to show off with as many academic terms as possible, so I try to write in a more spontaneuos way. The reason why we don't write that many "funny" lyrics anymore, is that we don't want to be considered a "joke"-band, like Anal Cunt or some other post-ironic-pseudo-grind-bullshit. I like lyrics that gets you thinking. They can be about a certain topic or completely fictional, as long as they're good, it doesn't matter.

Ulf: I don't think it´s a matter of us not wanting to be considered a "joke" band. It´s more that we don´t get that much out of writing funny lyrics about the local drunks and such anymore... I think we still have a humouristic element in many of the lyrics even though the topics is more serious nowadays. Humour can be a good way to approach heavy subjects and bring them to light.

6, You´ve put out 2 releases, a split 7" with fellow swedes Radioskugga on the Halvfabrikat label and a 7"/Mcd on Putrid Filth Conspiracy / Halvfabrikat. Tell me a little about them and that´s the difference between them. Do people seem to like them?

Limpan: I'm not very fond of the split w/ Radioskugga. It has a strange sound, the guitars are way to low in the mix and I still think it should've been funnier to make a record of our own. The split thing was Halvfabrikat's idea. The "Hej kom..." EP is better, I still like the songs, the lyrics and the cover art. It has a better production too and according to the reviews I've read, people seem to like it.

Pärra: The songs on the Radioskugga split aren't really that good, but the record would definitly sound better with a different mix, as Limpan already mentioned. Hopefully, we'll find the original recording and do a remix someday.

7, Your record covers isn´t really what you should expect from a d-beat hardcore band, they´re pretty artistic and "progrock". You design 'em yourself, right? Tell us a little about your ideas. Where´s the  skulls, the barb wire, the war images and the suffering children?

Limpan: Well, I like 70's record covers as well as psychedelic posters and paintings from the early 20th century. What can I say, I'm a pretentious art-fag. It's the same thing with covers as with everything else, it's funnier to get an outlet for one's own creativity, than just copying others. I don't know if they look that much "progrock" though, do they?

8, There's tons of new raw-punk bands in Sweden right now, Tragedy/Portland crust or Discharge clones with self pitying and suicidal lyrics. Personally, im quite fed up with it, what´s your opinion on this matter?

Ulf: None...It´s not my business to decide whats right or wrong when it comes to other peoples songwriting. If it feels relevant for them I guess its a good thing. On the other hand, I might not buy their records.

Limpan: I can't speak for those bands, but most of all this suicidal stuff is probably just an image thing, like when everyone where supposed to be straight edge and so on (look what happened to that scene). At least I hope it's a pose, for their own sake. The problem with the so called punk-scene is that it is way too many bands and all the shitty ones makes you lose patience to look up the good ones. Most of them are just clones imitating clones. I'm not saying we're the most original band (we're certainly not) but I don't see the enjoyment in just trying to sound as your "idols" at all.

9, Is there anything special you should listen for or think off while listening to you music? Is there any vibe of feeling you want the listener to experience?

Limpan: Just sit back, relax and listen with an open mind. Play it loud and if you speak swedish, read the lyrics. I hope people feel either enlightened or ashamed. Maybe a bit of both...

Ulf: I don't know about that "sit back and relax" thing. I would like the listeners to get more of a kick from both the music and the lyrics... Dance around the apartment in their underwear singing along... That's what I do when I get excited about intense music... But then again, there is no rights and wrongs when it comes to listening to music I guess. Any way to enjoy A-71 is a good way!

Pärra: I'll have to quote Twisted Sister on that one: "Play it loud mutha!"

Limpan: I'm grateful as long as anyone cares at all...

10, Do everyone in A-71 have the same goals with the band or do you strive in different directions? How would the ultimate A-71 record sound like if you were to decide?

Limpan: There's no plan, we're just going with the flow... I just hope we can keep developing in some way. It's boring when bands stagnate and start to write songs after a pre-made pattern. In some ways we're a very traditional scandinavian kangpunk-band, but we will probably broaden our sound with each release, simply because it's funnier and more rewarding. Many bands in this genre that try to do so, end up sounding like His hero is gone or maybe Neurosis, which is boring, because there's so many other ways to go.

Ulf: The primary goal with A-71 has always been to have a good time together. We always try to be open for new ideas and as limpan said keep developing.
The ultimate A-71 record??? - Probably one we had some time to rehearse for... an eclectic d-beat/space rock- oddessy maybe... Tricky question.

11, It´s been a while since you recorded the Ep. What have you been up to since then? Is there a new release in the works?

Limpan: Yes, we have just recorded 14 new songs that will turn out as our first proper full lenght LP. The working title for the album is "Mot nya höjder" (meaning something like "Towards new heights" in english) As always everything is really unorganized and chaotic, but we're starting to get used to it by now. The songs are in the same style as our last EP, maybe a bit rawer and more dynamic. We don't know yet who will release it or when, but keep your eyes open!

Ulf: Since we live in different parts of Sweden (Malmö, Gothenburg and Kristinehamn), we have been busy with our own, Putte has been touring alot with his side project Burst. Pärra is unemployed and has been spending his time playing yatzy. Linus is a full time factory worker, and I´ve had a year off, living like an onion. OK!?

Limpan: That's a swedish expression...

12, People may not know that you released a 21 song (early demos) split Cd with the electrogrinders Nemo on the UK label Rage of Achilles (now Code Breaker Records) back in 2002. What´s your view on that release today?

Limpan: It sucks. It's just rubbish. It's just a big joke. Strangely enough, it got many great reviews back when it was released. Some of the lyrics are a little funny though.

Pärra: Yeah, it really sucks, but I remember having a great time recording it in Limpan's parents house. We consumed a lot of bananas and Julmust (swedish christmas soda) during the recording sessions to get the phlegm going.

Ulf: Did you have to bring that up??

13, Well, that´s all i think! Any closing comments?!

Limpan: Thanks a lot for the interview. Stay aware.

Ulf: See you at onioncamp!